Mitt första blogginlägg.

 Som en förlängning till min hemsida vore det bra med en blogg, tänkte jag optimistiskt.

   Att skriva kortare inlägg som kan ge både läsaren och mig någon form av tillfredställelse, om så bara ett litet skratt för dagen.
Less is more, som det visst heter. Inga långa uttråkande manifest, eller vart tusan jag köpt mina nya skor eller hur jag piffar upp min make up inför festen… Nä, enkelt, kort och förhoppningsvis roligt. Plan A – check! Bara att börja skriva första blogginlägget då!

Till min förvåning fastnade skallens alla inre delar i något slags limbo. Ett fastfruset tillstånd där varken tankar eller ord kunde mötas. Tror heller inte mina ögon varit större!

Skriva, ja men va fasen... Vad? Skriver, det gör jag så gott som varje dag, om inte genialiska dikter så i alla fall kontinuerligt och utan större bekymmer. Det kan bli små berättelser, komihåg listor, idéer för kommande noveller och romaner, bra-att-ha-meningar… Ja, listan kan göras längre, mycket längre! Oftast brukar ord vara mina vänner, de håller sig synliga och i en stadig ström. Men ordet BLOGG satte P för det visade det sig.

Så nu sitter jag här… tankarna och olika uppslag att skriva om flaxar runt i skallen som en hop överstimulerade kajor speedade på någon slags olaglig substans.

Har jag hittat mitt kryptonit? I ärlighetens namn är det inte mycket som skrämmer mig, eller får mig ur balans (om vi bortser från mina egna tankar). Så att bli totalt handlingsförlamad av ett ord som ”Blogg” … Va tusan liknar det?

Ni kanske får era teorier nu i läsandets stund, teorier om att jag darrar inför möte med människor – det är ju trots allt det jag hoppas få ut av detta kommande bloggande. Att läsas och mätas och vägas av läsare som hamnat på just min blogg. Men, nej det är inte det heller. Hur en del värderar eller dömer andra beror ju mer på dem än mig (en lärd livsläxa som jag kanske återkommer till någon gång i ett senare inlägg), då kanske oron är större i att ingen vill läsa. Fast, då och andra sidan, har jag ju absolut inget att oroa mig över alls. Då blir ju bloggandet som en dagbok, där utvalda händelser ur mitt liv noteras och funderingar delas. Kanske med någon bild på min konst och på min sidekick Elliot, en musiksnutt...

   - Va? Hörde ni?

Ja jädrar! Tror fasen att det var Arkimedes! Tur att det bara var rösten ändå. Känns inte som jag är upplagd för att se en naken filosof komma springandes. ;D

Mitt Eureka blir betydligt stillsammare. Japp, så behärskad är jag. Det blir inget nakenlopp genom samhället här jag bor (förmodligen till mina grannars lättnad). Jag kommer istället fylla på min kaffemugg och låta mitt förnöjsamma leende dröja sig kvar en liten stund till.

Dagboksbloggen på Aurora Arts & Crafts har just fötts!

Tills nästa gång

Hade bäst!